Hur påverkar naturen oss? Erfarenheter och forskning kring återhämtning och välbefinnande

Redan under 1990-talet när jag tillbringade tid med människor i svenska fjällen längs Kungsleden, i Shenandoah Valleys dalgångar i östra USA eller i skogarna runt Stockholm, märkte jag att det hände något med oss när vi kom in i naturen. 

Det blev ofta andra typer av samtal, en annan samvaro och ett annat tempo i varandet. Jag har sedan dess upplevt det om och om igen. Vuxna som kommer till nya insikter, hittar nya lösningar på problem och en återfunnen stillhet inombords. Barn som är stämplade som bråkstakar och svårhanterliga i skolan, som när de kommer ut i naturen blir som nya individer, eller kanske mer av sig själva. 

Jag har haft förmånen att under mer än 30 års tid få ta med människor in i naturen, oavsett om det är djupt in i vildmarken eller i en stadsnära lummig park. Både för att utveckla samspelet i en grupp, för att stödja individuell utveckling eller som ren avkoppling. Och mina erfarenheter och min känsla säger mig att naturen gör något mycket viktigt med oss människor.  

Idag finns mycket mer forskning om naturens påverkan på oss än det gjorde för 30 år sedan. Så jag blev nyfiken på att se om vad den forskningen säger. Det är ju en sak att säga att jag har en känsla av att naturen är bra för oss, men vad säger egentlig forskningen? Så i den här artikeln delar jag med mig av några av upptäckterna jag gjort bland denna forskning. 


Två timmar i naturen hänger samman med bättre hälsa och välbefinnande 

En studie i Storbritannien led av Mathew White bygger på närmare 20 000 deltagare från en nationell, offentligt finansierad datainsamling. I studien kom man fram till att de som spenderade minst två timmar per vecka i naturen upplevde: 

  • Bättre självskattade hälsa 
  • Högre välbefinnande 
  • Bättre psykiskt mående 

Det som är extra intressant är att effekten syntes oavsett om de två timmarna spenderades på en lång utflykt i naturen eller uppdelad på flera kortare besök. 


Mindre grubbel med promenader i naturmiljö 

Många beskriver att tankarna blir klarare ute i naturen. Under ledning av Gregory Bratman gjordes 2015 en studie vid Stanford University i USA. Den här studien var mer experimentell och praktisk där forskarna gjorde djupare mätningar på 38 deltagare.  

Deltagarna delades i två grupper där den ena gruppen fick promenera 90 minuter i ett grönt naturområde vid Stanford med gräs, träd, öppna ytor och relativt lite stads-stimulans. Den andra gruppen promenerade i sin tur 90 minuter i trafikerad stadsmiljö i Palo Alto.   

Före och efter promenaderna mätte man, med hjälp av psykologiska skattningar, fysiologiska jämförelser och hjärnavbildningar som visade hjärnans aktivitet, två olika saker: 

  1. Ältande 
    Tendensen att fastna i återkommande negativa tankar. Ältande är starkt kopplat till stress, ångest och depression. 
  2. Hjärnaktivitet 
    Här fokuserade man  på aktiviteten i det så kallade subgenuala prefrontala cortex, ett område i hjärnan med stark koppling till negativt grubblande, nedstämdhet och emotionell belastning. 

Efter promenaden i det gröna naturområdet såg man hos deltagarna i den gruppen minskat självskattat grubblande och minskad aktivitet i subgenuala prefrontala cortex i hjärnan. Gruppen som promenerade i stadsmiljö fick inte samma effekt. Det var alltså inte bara folk som sa att de mådde bättre, man såg också skillnader i hjärnaktivitet. 


Färre stresshormoner och förbättrat immunförsvar 

Qing Li är läkare och forskare vid Nippon Medical School i Tokyo. Han har bland annat varit en av de ledande forskarna bakom det japanska forskningsområdet kring Shinrin-yoku, på svenska kallat skogsbad. 

Mycket av hans forskning har finansierats av japanska staten. Den japanska skogsbadsforskningen sträcker sig över 20 års tid där bland annat de första större experimenten gjordes mellan 2004–2010 och en fördjupning kring immunförsvar och stress gjordes mellan 2010–2018. Det var under samma period som Japan också började ta skogsbad mer på allvar som en folkhälsofråga. 

Forskningen omfattar bland annat fältstudier där skogs- och stadsmiljöer jämförts och genomfördes i till exempel barrskogar, blandskogar och naturreservat runt om i Japan. Och jämförelser gjordes med stadsmiljöer i till exempel Tokyo-regionen, Nagano och Chiba. Deltagarna varierade från inledningsvis relativt små grupper om 12–24 deltagare per experiment till betydligt fler vid senare studier. 

Deltagarna fick gå promenader, sitta still och ibland övernatta. Man försökte hålla variablerna lika i både naturmiljön och stadsmiljön, det vill säga samma promenadlängd, samma ungefärliga tidsåtgång och liknande fysisk belastning. 

Inom den japanska skogsbadsforskningen har flera forskargrupper undersökt hur skogsvistelser påverkar kroppens stressreaktioner och vissa delar av immunförsvaret.

En annan japansk forskare, Bum Jin Park, och hans kollegor presenterade 2010 resultat från fältförsök i 24 skogar i Japan.

Jämfört med stadsmiljöerna såg forskarna bland annat lägre kortisolnivåer, puls och blodtryck samt mätvärden som tydde på högre parasympatisk aktivitet och lägre sympatisk aktivitet – ett mönster förenligt med vila och återhämtning.

Qing Li och hans kollegor har särskilt undersökt så kallade NK-celler (Natural Killer Cells), som ingår i immunförsvaret. I mindre studier såg de ökad NK-cellsaktivitet efter skogsvistelser, och i vissa studier kvarstod förändringarna flera dagar efteråt. Det handlar om förändringar i immunologiska markörer, snarare än belägg för att deltagarna blev mindre sjuka. Dessa studier av nervsystemet visade ofta:

  • Högre parasympatisk aktivitet (bidrar till vila och återhämtning) 
  • Lägre sympatisk aktivitet (vilket innebär lägre stress och beredskap) 

Sammantaget pekar dessa studier på att vistelser i skogsmiljö under vissa undersökta förhållanden kan påverka kroppens stressreaktioner och vissa immunologiska markörer positivt.


Naturen som en plats med färre krav och mer vila 

Den svenske forskaren Patrik Grahn har i flera decennier, från 1980-talet fram till 2010-talet, studerat hur människor använder och påverkas av gröna miljöer. Hans forskning gjordes framförallt vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Alnarp, Skåne. En plats där mycket av Sveriges forskning om natur och hälsa, rehabilitering, landskapsarkitektur, och miljöpsykologi har vuxit fram. 

Många av studierna utgick från tid i parker, trädgårdar, gröna stadsmiljöer eller rehabiliteringsträdgårdar. Alltså en forskning som visar att vardagsnära natur kan spela stor roll, och att vi inte alltid måste bege oss in i vildmarken i djupet av till exempel Värmland för att få gynnsamma effekter. 

Grahn har använt olika metoder i sina studier. Till exempel: 

  • Observationer 
    Studier av hur människor faktiskt använde gröna miljöer. Vilka platser drogs de till, hur länge de stannade, hur de rörde sig och vad de gjorde där. 
  • Intervjuer och självskattningar 
    Samtal, upplevelsebeskrivningar, psykiskt mående och stressnivåer. 

Patrik Grahn utvecklade också Supportive Environment Theory (SET), på svenska ungefär “teorin om stödjande miljöer”. Där kom han utifrån sin forskning fram till att det verkade lättare för människor att återhämta sig i miljöer med: 

  • Låg komplexitet 
  • Låg social press 
  • Mjuka sinnesintryck 
  • Tydliga naturliga rytmer 

Hans forskning pekar på att människor under stress ofta söker sig till miljöer som ställer färre krav. Platser där tempot får sjunka och uppmärksamheten kan vila. Och att naturen verkar fungera återhämtande eftersom den: 

  • sänker kravnivån
  • minskar kognitiv belastning
  • erbjuder trygghet
  • möjliggör reflektion
  • hjälper människor att reglera tempo

Natur och återhämtning vid stress som en väg tillbaka 

I Alnarps rehabiliteringsträdgård vid SLU har forskare undersökt hur natur och trädgård kan ingå i rehabilitering för människor med stressrelaterad ohälsa. I en studie publicerad 2014 följde Anna María Pálsdóttir och hennes kollegor deltagarna med frågeformulär och intervjuer.

De fann förbättringar i stressymtom och i hur deltagarna upplevde värdet av vardagens aktiviteter. I intervjuerna beskrev deltagarna ett långsammare vardagstempo, med mer utrymme för natur och kreativitet.

En annan studie, publicerad 2017, följde 106 personer med långvarig stressrelaterad ohälsa och/eller depression. Ett år efter rehabiliteringens start hade 68 procent återgått till arbete eller deltagit i arbetsträning eller andra arbetsinriktade insatser, på hel- eller deltid. Längre rehabiliteringsperioder var förknippade med större återgång till betalt arbete. Naturen användes här tillsammans med professionellt stöd och terapeutiska aktiviteter.

Det ger ytterligare en dimension åt naturvistelser, de kan vara en del av vägen tillbaka när vardagens belastning har blivit för stor. 


Mindre stress och bättre förutsättningar för socialt samspel 

Naturen kan ge plats åt både återhämtning och gemenskap. Miljöpsykologen Fredrika Mårtenssons forskning bygger på egna studier av barn i utemiljöer och genomgång av tidigare forskning och teorier. Hennes arbete om barns utemiljöer beskriver hur naturinslag kan stödja en rörlig, föränderlig och inkluderande lek. Omgivningen ger något att upptäcka och göra tillsammans, och blir på så sätt en del av samspelet.  

I en forskningsartikel från 2022 om ungdomars välbefinnande lyfter hon och hennes kollegor också fram hur utemiljöer kan erbjuda både en känsla av lugn och avstånd från vardagens krav, och platser för vänskap och tillhörighet.  

För oss vuxna väcker det en tanke, kanske kan en gemensam stund i naturen ge liknande utrymme. När vi går sida vid sida, stannar vid något som fångar vår uppmärksamhet eller delar en tyst paus, får samvaron en annan rytm. Det finns plats att både vara tillsammans och vila en stund i sitt eget sällskap. 


Minskad mental trötthet, förbättrad koncentration och återhämtning efter stress 

När tempot sjunker kan vi också ge vår uppmärksamhet en chans att återhämta sig. Miljöpsykologen Terry Hartig, verksam vill Uppsala Universitet delar sin karriär, har tillsammans med kollegor visat hur naturmiljöer kan bidra till detta.  

I en studie från 1991 fick deltagare först göra mentalt krävande uppgifter och sedan antingen promenera i naturen, promenera i stadsmiljö eller vila inomhus. Efter naturpromenaden presterade de bättre på en korrekturläsningsuppgift än de andra grupperna – ett konkret tecken på återhämtad koncentrationsförmåga.  

I en senare studie från 2003 med 112 unga vuxna förbättrades resultatet på ett uppmärksamhetstest något under en promenad i ett naturreservat, medan det försämrades i stadsmiljön. Forskarna såg också tecken på återhämtning efter stress, redan under tio minuters sittande med utsikt mot träd sjönk det diastoliska blodtrycket, alltså undertrycket, medan det steg hos gruppen som satt utan utsikt.  

Naturen kan med andra ord ge utrymme både för ett trött huvud att återhämta sig och för kroppens stresspåslag att avta. 

Varför naturen kan ge uppmärksamheten en paus? 

Ett sätt att förklara detta kan vi hitta i Attention Restoration Theory, utvecklad av Rachel och Stephen Kaplan och bland annat beskriven i deras bok från 1989 och i Stephen Kaplans artikel från 1995. Att koncentrera sig kräver ofta att vi också stänger annat ute. Vi håller fast vid en arbetsuppgift, sorterar information och försöker låta bli att reagera på varje ljud eller notis. Enligt Rachel och Stephen Kaplans teori om återhämtning av uppmärksamhet kan denna förmåga bli trött av långvarig ansträngning. 

Naturmiljöer kan erbjuda ett annat sätt att vara uppmärksam, något de beskriver som mjuk fascination.

Löv som rör sig i vinden, ljus mellan trädstammarna, eller vatten som flyter kan fånga vårt intresse utan att vi behöver anstränga oss för att hålla fokus. Vi är fortfarande vakna och närvarande, men den uppmärksamhet som vanligtvis arbetar med att välja, sortera och hålla distraktioner borta får möjlighet att vila.  

Teorin lyfter också betydelsen av att få ett mentalt avstånd till vardagens krav och att vistas i en miljö som passar det vi behöver just då. En paus i naturen behöver därför inte betyda att vi slutar ta in omvärlden. Den kan innebära att vi får möta den med mindre ansträngning. 


Förundran kan förändra upplevelsen av naturen 

Ibland är det något i omgivningen som får oss att stanna upp, ett gammalt träds väldiga krona, dimman över en sjö eller ett oväntat mönster i barken. Forskare har intresserat sig för vad denna känsla som vi kan kalla förundran kan betyda för oss.  

I en studie 2020 av Virginia Sturm och hennes kollegor fick 60 äldre vuxna ta en 15 minuter lång utomhuspromenad varje vecka under åtta veckor. Hälften fick dessutom instruktioner att aktivt söka förundran genom att möta omgivningen med nyfikenhet och gärna upptäcka nya platser.

Jämfört med gruppen som promenerade utan dessa instruktioner rapporterade de större ökningar av positiva känslor riktade mot andra, som medkänsla.

Promenaderna kunde ske i både stadsmiljö och på landsbygden, så studien handlade om hur deltagarna mötte sin omgivning snarare än om naturens effekt i sig.  

För stunder i naturen tillför det här ett intressant perspektiv, kanske spelar det roll att ge det vi möter tid att överraska oss. När vi saktar ned kan sådant vi annars passerar bli något vi faktiskt upptäcker. 


Ett angränsande perspektiv: När rörelsen hjälper tankarna vidare 

Utöver förundran kan också rörelse spela en roll, i alla fall om vi genom naturupplevelsen vill få nya perspektiv och tankar, inte bara ett lugnare tempo. I fyra experiment publicerade 2014 undersökte forskarna Marily Oppezzo och Daniel Schwartz hur promenader påverkar kreativt tänkande.

Deltagarna fick bland annat komma på alternativa användningsområden för vardagliga föremål, som ett mått på förmågan att skapa flera olika idéer. När de gick blev denna förmåga bättre än när de satt still, och effekten fanns även en stund efter promenaden.

Förbättringen syntes också när deltagarna gick på ett löpband inomhus, vilket pekar på att själva rörelsen kan bidra. Däremot gav promenader inte motsvarande fördel när uppgiften krävde ett enda korrekt svar.  

Att gå verkar alltså framför allt kunna hjälpa oss att öppna upp tänkandet och hitta fler möjligheter. En naturpromenad kan på så sätt ge utrymme både för återhämtning och för nya idéer, även om just denna forskning inte visar vad naturmiljön tillför. Kanske är det därför ett samtal om något vi kört fast i ibland får en annan riktning när vi lämnar stolarna och går en stund tillsammans. 


Vad kan tid i naturen betyda för dig? 

Jag hoppas att du har hittat något i artikeln som väcker din nyfikenhet på vad tid i naturen kan betyda för dig. För mig har forskningen gett en djupare förståelse för vad som kan bidra till att stämningsläget förändras i grupper jag tar med ut i naturen. Och till att jag så ofta kommer tillbaka från mina egna skogspromenader med ny energi, ett större lugn inombords och nya tankar som gror i sinnet.


Källor och vidare läsning

Forskningsdelarna i den här artikeln bygger på experiment, observationsstudier, intervjuer och forskningsöversikter om naturens betydelse för hälsa och välbefinnande. Studierna undersöker olika miljöer, deltagargrupper och former av naturkontakt. Vissa visar samband, medan andra jämför vad som händer under olika förhållanden. Här hittar du källorna bakom artikelns exempel och vidare läsning för dig som vill fördjupa dig.

Naturkontakt, hälsa och grubblande

  • White, M. P. med flera (2019). Spending at least 120 minutes a week in nature is associated with good health and wellbeing. Studie med närmare 20 000 deltagare i England. Visar ett samband mellan minst två timmars naturkontakt under en vecka och bättre självskattad hälsa och välbefinnande. Studien fastställer inte ett orsakssamband eller en allmän rekommenderad tidsgräns.
    → Läs studien i Scientific Reports.
  • Bratman, G. N. med flera (2015). Nature experience reduces rumination and subgenual prefrontal cortex activation. Experiment som jämförde 90 minuters promenad i naturmiljö med promenad i stadsmiljö. Naturgruppen uppvisade minskat självskattat grubblande och minskad aktivitet i ett hjärnområde kopplat till ältande.
    → Läs studien i PNAS.

Skogsbad, stress och immunologiska markörer

  • Li, Q. (2010). Effect of forest bathing trips on human immune function. Översikt av mindre studier om skogsbad och immunförsvaret. Beskriver bland annat förändringar i NK-cellernas aktivitet och i stressrelaterade markörer. Förändrade laboratoriemått innebär inte i sig att minskad sjukdomsrisk har visats.
    → Läs artikeln i Environmental Health and Preventive Medicine.
  • Li, Q. med flera (2007). Forest bathing enhances human natural killer activity and expression of anti-cancer proteins. En av de tidiga fältstudierna bakom forskningen om skogsbad och NK-celler. Undersökte blodprover från en liten grupp män under en skogsvistelse.
    → Läs sammanfattningen i PubMed.
  • Park, B. J. med flera (2010). The physiological effects of Shinrin-yoku: evidence from field experiments in 24 forests across Japan. Kompletterande forskning om skogsbadets fysiologiska effekter. Jämförde skogs- och stadsmiljöer med mätningar av bland annat kortisol, puls, blodtryck och hjärtfrekvensvariabilitet.
    → Läs artikeln i Environmental Health and Preventive Medicine.

Stödjande miljöer och Alnarps rehabiliteringsträdgård

  • Grahn, P. och Stigsdotter, U. K. (2010). The relation between perceived sensory dimensions of urban green space and stress restoration. Undersöker upplevda kvaliteter i gröna miljöer och deras relation till stress. Ger underlag för att förstå betydelsen av exempelvis naturprägel, skyddade platser och mindre social belastning.
    → Läs om studien i SLU forskningsportal.
  • Grahn, P. med flera (2010). Using affordances as a health-promoting tool in a therapeutic garden. Bokkapitel om hur terapeutiska trädgårdar kan utformas för att stödja hälsa och rehabilitering. Ger en fördjupning i teorin om stödjande miljöer och samspelet mellan människans behov och omgivningens möjligheter.
    → Se publikationen i SLU forskningsportal.
  • Pálsdóttir, A. M., Grahn, P. och Persson, D. (2014). Changes in experienced value of everyday occupations after nature-based vocational rehabilitation. Följde deltagare med frågeformulär och intervjuer. Beskriver förändringar i stressymtom och upplevelsen av vardagens aktiviteter. Deltagare berättade också om ett långsammare vardagstempo och mer natur och kreativitet i sina liv.
    → Läs sammanfattningen i PubMed.
  • Grahn, P. med flera (2017). Longer Nature-Based Rehabilitation May Contribute to a Faster Return to Work in Patients with Reactions to Severe Stress and/or Depression. Studie av 106 deltagare i Alnarps rehabiliteringsträdgård. Jämförde rehabiliteringsperioder på 8, 12 och 24 veckor och följde bland annat återgång till arbete. Naturmiljön ingick i ett program med professionellt rehabiliteringsstöd.
    → Läs studien i International Journal of Environmental Research and Public Health.
  • Pálsdóttir, A. M. (2014). Nature-based rehabilitation at the Alnarp Rehabilitation Garden. Doktorsavhandling som fördjupar förståelsen av naturmiljöns roll i rehabiliteringen. Behandlar bland annat deltagarnas behov av lugn, avskildhet och stödjande platser samt förändringar i självskattad hälsa och vardagsfunktion.
    → Läs avhandlingen som PDF hos SLU.
  • Währborg, P., Petersson, I. F. och Grahn, P. (2014). Nature-assisted rehabilitation for reactions to severe stress and/or depression in a rehabilitation garden. Kompletterande uppföljning med en matchad jämförelsegrupp. Visade minskad vårdkonsumtion bland deltagarna, men ingen statistiskt säkerställd skillnad i sjukskrivningsstatus mellan grupperna.
    → Läs studien i Journal of Rehabilitation Medicine.

Barn, ungdomar och socialt samspel

  • Mårtensson, F. (2004). Landskapet i leken – en studie av utomhuslek på förskolegården. Doktorsavhandling baserad på bland annat videobservationer, intervjuer och kartläggning på två förskolegårdar. Beskriver hur den fysiska omgivningen blir en del av barns lek, rörelse och sociala samspel.
    → Läs avhandlingen som PDF hos SLU.
  • Mårtensson, F. med flera (2009). Outdoor environmental assessment of attention promoting settings for preschool children. Studie av 198 barn vid elva förskolor. Rymliga, gröna och varierade utemiljöer var förknippade med mindre ouppmärksamhet enligt personalens bedömningar.
    → Läs sammanfattningen i PubMed.
  • Wales, M., Mårtensson, F., Hoff, E. och Jansson, M. (2022). Elevating the Role of the Outdoor Environment for Adolescent Wellbeing in Everyday Life. Perspektivartikel som sammanför tidigare forskning om hur utemiljöer kan stödja ungdomars återhämtning, fysiska aktivitet och sociala liv.
    → Läs artikeln i Frontiers in Psychology.

Uppmärksamhet och mental återhämtning

  • Hartig, T., Mang, M. och Evans, G. W. (1991). Restorative Effects of Natural Environment Experiences. Två studier om återhämtning i naturmiljöer. I ett experiment jämfördes naturpromenad, stadspromenad och vila inomhus efter mentalt krävande uppgifter, bland annat med ett korrekturläsningstest.
    → Läs sammanfattningen hos SAGE.
  • Hartig, T. med flera (2003). Tracking restoration in natural and urban field settings. Experiment med 112 unga vuxna. Följde förändringar i blodtryck, känsloläge och uppmärksamhet vid vistelse i natur- respektive stadsmiljö.
    → Läs studien i Journal of Environmental Psychology.
  • Kaplan, R. och Kaplan, S. (1989). The Experience of Nature: A Psychological Perspective. Grundläggande bok om naturens psykologiska betydelse. Utvecklar resonemang om hur naturmiljöer kan stödja återhämtning av uppmärksamhet.
    → Se boken i Google Books.
  • Kaplan, S. (1995). The restorative benefits of nature: Toward an integrative framework. Teoretisk artikel om återhämtning av uppmärksamhet och dess relation till stress. En central källa till artikelns resonemang om mjuk fascination och mentalt avstånd till vardagens krav.
    → Läs sammanfattningen i Journal of Environmental Psychology.

Förundran och kreativt tänkande

  • Sturm, V. E. med flera (publicerad online 2020). Big Smile, Small Self: Awe Walks Promote Prosocial Positive Emotions in Older Adults. Experiment med 60 äldre vuxna som tog återkommande utomhuspromenader. Gruppen som fick instruktioner att söka förundran rapporterade större ökningar av positiva känslor riktade mot andra. Studien undersökte förhållningssättet under promenaden, inte naturens effekt isolerat.
    → Läs sammanfattningen i PubMed.
  • Oppezzo, M. och Schwartz, D. L. (2014). Give Your Ideas Some Legs: The Positive Effect of Walking on Creative Thinking. Fyra experiment om promenader och kreativitet. Att gå förbättrade förmågan att generera idéer, även på löpband inomhus, men gav inte motsvarande fördel för uppgifter med ett enda korrekt svar.
    → Läs studien som PDF hos American Psychological Association.

Svensk vidare läsning

  • Mårtensson, F. med flera (2011). Den nyttiga utevistelsen? Forskningsperspektiv på naturkontaktens betydelse för barns hälsa och miljöengagemang. Tvärvetenskaplig rapport från Naturvårdsverket om barns naturkontakt, hälsa och relation till miljön.
    → Läs rapporten som PDF hos Naturvårdsverket.
  • SLU: intervju med Fredrika Mårtensson (2026). Reconnecting children with nature – a One Health perspective. En lättillgänglig introduktion till hennes forskning om naturinslag, barns lek, hälsa och sociala utveckling. Intervjun är på engelska.
    → Läs intervjun hos SLU.

Vi hjälper team, chefer och individer att hitta fokus, stärka relationer och må bättre – genom upplevelser i naturen.